det går!
Kände på igen, hur det är att vara dödstrött efter ett samtal. Många tårar, självinsikt och vilja tog jag mig igenom det. Stupade i soffan och var riktigt utmattad. En kväll i mitt fina Borås, en väldigt vacker bio och lite kycklingsallad. Åter igen kommer jag att stupa i min säng.
tack, min tisdag
låtarna signalerar falskt om någon slags depression. idag har varit den vackraste dagen på riktigt riktigt länge! det finns inte en melankoli här, alls. nej, jag är lycklig!
mycket vackra tonar
en kall april morgon
Runt midnatt lyssnar jag på the Tarantula Waltz, ett band som jag verkligen kan rekommendera. Om bara ett par dagar ska jag få uppleva Milano och det ger mig en varm känsla i hela kroppen. The Tarantula Waltz – He Was Found In The Garage
du fina.
En fransk film med Audrey Tautou, som är så oändligt vacker. En aristokrat som stammar och har tappat sin servis med sitt släktvapen. Han tar hand om henne när hon är sjuk. Hon spatserar omkring i hans lägenhet, med hans röda tofflor.
vattnet är kallt
(En förändring som att tandkrämen är slut tycker jag om. Känns otroligt jobbigt att borsta tänderna när det börjar te sig sandlådor i mina ögon. Det är minsann inte illa! Att tandkrämen är slut alltså.)
om att förändringar är rädsla och botemedel
Tvåtusentio. Det här året kommer präglas av förändringar och separationer. Rädslan för att förlora är större än möjligheten att vinna. Den här rädslan tror jag infinner sig hos otroligt många ungdomar, kanske mest tjejer. Vissa separationer är svårare än andra.
Min ventil som har varit min vardag i ett år, en dag i veckan aldrig mer.
Mina vänner som ska se världen på eget håll. Därmed jag inräknad. Jag förändrar hellre omgivningen än att omgivningen förändrar mig.
Vetskapen om att jag inte kommer att kunna gömma mig för förändringar får hjärtat att ta några extra snabba slag. En annan sanning om att separationer är naturliga skrämmer mig. När det har tagit så lång tid för att släppa in någon som sedan bara ska ut ut ut. Det som gör så fruktansvärt ont. Jag kan inte låta bli att bli arg. Arg på att min anpassningsförmåga är för långsam och att just då när det är stabilt bryter en förändring eller en separation mitt mönster. Mitt mönster på att någonting är som jag kan behärska.
Vändpunkter, förändringar (motsägelsefullt, ja, men så får det vara) och nya möten som innebär ett aktivt givande och tagande är botemedlet på min rädsla. Vid närmare eftertanke, existerar den mesta av rädslan bland mina tankar.
hugg i ryggen
Underbara Miss Li. Plötsligt kändes matematik b väldigt irrelevant. Just nu känns den här texten väldigt aktuell. Jag tycker absolut att ni ska läsa den, för den är riktigt bra. Om att minnas och att gå vidare. Om att det är svårt att vända sig om. http://www.aftonbladet.se/sofismode/article5524528.ab
jag är en vinnare
I really fucked it up this time. Little Lion Man. Mumford & Sons.
Men, vem är fullärd vid arton års ålder? Jag har en styrka; jag erkänner mina fel och gör vad jag kan för rätta till det. Många gånger tror jag att det inte räcker till, men ingen kan påstå att jag inte har försökt. Jag gav aldrig upp. Mina känslor har länge varit min verklighet och jag är snabb med att agera utifrån det. Det här har jag arbetat med i ett år, och det har blivit bättre. Så låt säga att jag inte lyckades med det en gång, så är det inte ett misstag egentligen även om det inte var bra. Nu ska jag krama om min nybadade hund.
vi ska dansa
Ikväll och inatt ska vi dansa. Kanske inte i neon. Denna Lena Philipsson. Mina vackra själar till väninnor är väldigt snart på gång. Och som traditionen som sig bör, detta vita ribbade linne, bak och fram, givetvis.
paris tokyo barcelona
nej, jag vet inte
trött. glad. mätt. svullen. nervös. energisk. tacksam. lugn. längtan. fundersam. svartsjuk. kontrollbehov. orolig. tänker. glömmer. överväger. förvirrad. vändpunkt. lycklig. virrvarr? äh! Shout Out Louds – Hard Rain (tack ida.)
håll mig nära, som en pistol
Molotov Jive. För mig var det de som sparkade igång Peace & Love festivalen 2008. Det kunde minsann inte ha börjat bättre. När de började spela kände jag med en gång i hela kroppen vad festival är för mig och hur viktig del musiken är av mitt liv. Inte minst, vilket ös Molotov gav och levererade riktigt jävla bra indierock!
om ett ögonblick
Utmattad. Minst dubbelt så mycket arbete kvar. Helvete. Sömn. Ler ändå, jag har fan i mig en minst sagt vacker helg framför mig.
äntligen
För första gången på väldigt länge känner jag att jag har kontroll över mitt liv. Det faller inte handlöst och landar på en planlös klippa längre. Någonstans på vägen hann fallskärmen att fällas ut och jag landade på säker mark med båda fötterna, och det är jag otroligt glad för.
vad lyssnar du på just nu?
åh.
Hanna: "Lyssnade in British sea power och det lät ju riktigt bra! Man tackar för tipset. Och måste bara säga igen att allt du skriver är så fint, du är fantastiskt bra på att skriva verkligen!"
Om det vore lite mer av sådana här fina spontana ord tror jag att världen skulle vara en bättre plats.
jag gör dig lycklig, vänta och bara och se
Glasvegas – Be My Baby - Acoustic Version
Tisdag eftermiddag och helt utmattad. Matteläraren sa att jag hade tur när jag löste en uppgift. Fortsätt, kom igen, kämpa! Nej, om jag bara har tur så är det väl lite lönlöst. Faktum är att regnmolnen har ersatts med lite lättare moln där solen faktiskt lyser igenom. Live versionen av Glasvegas är fin, ja.
mitt i regnet
Allt som vi ville glömma innan vintern är på väg att väckas till liv igen. De små stickande oros-molnen kommer aldrig att lysa med sin frånvaro förrän vi är redo att erkänna att det längre inte är något problem, alls.
fem små bitar
En tumstock i fem små bitar, dessutom fattas det några. Som en tidslinje som fallit isär. Det skulle inte vara ett omöjligt fall att pussla ihop bitarna på plats igen. Det är mest det där symboliska; att det blir så tydligt att någonting har gått sönder. Vad exakt det är som har fallit isär går liksom inte att avgöra, därför blir det en smula abstrakt. Desto tydligare blir det när en tidslinje har blivit fem små bitar, egentligen fler, men de är borta. Eller så har de inte ens funnits. Kanske var det utvalda delar av tidslinjen som hade spruckit och gått sönder. Kanske det som är redo att sluta ältas och släppa in nya minnen.
den undre världen
Frågar mig om jag är den siste som inte läst Snabba Cash av Jens Lapidus. Min farfar sa till mig att han som inte tycker om svenska filmer rekommenderar filmatiseringen av boken. Idag när jag och min pappa slängde gamla saker på sopsorteringscentralen hittade jag boken i hans baklucka. Jag frågade varför han skulle slänga den och pappa svarade att den var äcklig och vattenskadad. Av omslaget att döma och de brunt gulblekta icke miljöfarliga sidorna var den här utgåvan en av de första. Inuti på en av de första sidorna stod min farfars namn. Nu ligger mitt fynd på min byrå och jag är äckligt nöjd.
toner av längtan
Alltså, det här måste vara världens finaste skivomslag. Jag kan inte sluta kolla. Ljuset, stranden, havet, männen, gitarren, filten, stolen, tuben, stenarna som bildar en ring för lägereldar och schackbrädet. Himlen är sval och palmen är så väldigt rätt, just där. Såhär en söndag kväll när jag borde läsa på min filosofihistoria men istället beslutar mig för att lyssna på Decleration of Dependence och finna lugnet genom att se på bilden känns livet så mycket enklare och mindre komplicerat. För egentligen, filosofi kommer jag inte behöva ha för att söka in senare och jag tvivlar på att jag blir lyckligare för att jag tvingar mig att läsa nu. Söndagen den 21 mars till ära drömmer jag mig bort till svala toner och gitarrer och med en bild så vacker att jag kan föreställa mig doften, höra vågen som slår in mot stranden och känns vinden som blåser till i håret.
låt mig komma närmre
Utan närmre kontakt med omvärlden en hel helg. I Borås, med pappa. Vi har ätit muffins i soffan tills det har krupit ut genom öronen, druckit hundra liter kaffe, hälsat på farfar, pratat om andra världskriget och sett på kort från indien. Våfflor och pannkakor är en fin lunch. Vi har pratat om drömmar, framtid och allt sådant mellan far och dotter. Hemma i mitt hus på landet har en av våra katter fått en unge, mamma döpte den till lilla prinsen. På samma stol i köket sitter jag, med musiken på för att känna mig mindre naken, och betraktar söndagsångesten, sneglandet i almanackan och samma hopplöshet som bara infinner sig i en för liten stad. En stad som är för liten. Mina drömmar är för stora, här.
tjejen med ett öga
Mitt äventyr är på väg, min trygghet är på väg bort. Tills detta verkligen sker så lyssnar jag på Florence + The Machine. Godnatt.
en bukett med vita tulpaner
Onsdagar är en förhållandevis trevlig veckodag. Idag har den bjudit på många fina stunder. Mina långa vita, fina äkta franska manikyr look alike naglar har jag bitit av, fan och helvete. Från och med nu har jag lovat bort mig till sängen.
vad fick dig att skratta?
Jag har funderat på alla de gånger jag verkligen har saknat en nära som inte längre är en del av mitt liv. Varför sägs det att det aldrig går att få tillbaka? Jag tror att vi behöver börja fokusera på det som en gång förde oss samman, det som fick oss att skratta och dela alla minnen med. Det är lätt att komma ihåg det som inte funkade, det som fick oss att explodera, sannerligen men om vi ömsesidigt har i minnet det som betydde något så tror jag att en del viktiga personer skulle kunna bli en del av vårt liv igen.
sentimental och ett känslosamt kaos
Ett vitt ribbat linne över en lite för stor behå. Sängens röda lakan avslöjar den gråa madrassen. Alla lådor på byrån är utdragna och vittnar om ett kaos. Garderoben har expanderat till fåtöljen sedan vidare ner på golvet. Det är svårt att fly ifrån en krigshärd. Räddningen är den där lådan. Den där med fina bilder utanpå och alla drömmar inuti. En av väggarna som bär upp det krigshärdade området är täckt av små personliga meddelanden och bilder. Kan inte förstå hur de är så väl placerade i en mindre modell av andra världskriget. Tror visst att det blev lite lättare att andas.
vad jag än sa
Hur mycket sprit ska man dricka för att lukta alkoholist? På min buss hem åker den mestadels en man och en kvinna (kvinnan var ej med idag) som luktar sprit och på deras jargong att döma skulle kunna klassificeras som alkoholister. Denne man gick förbi mitt säte på bussen idag, i handen höll han en lila kasse som signalerade om att han har införskaffat sig alkoholhaltiga drycker och efter honom svepte en doft av sprit. Mina tankar kunde inte låta bli att flyga iväg och jag frågade mig själv efter en stund hur lång tid det tar innan man börjar lukta sprit.
det är upp till dig
Jag skulle vilja påstå att En låt säger mer än tusen ord. Sahara Hotnights – The Loneliest City Of All
I samma sekund kom jag på att en låt, eller snarare en text består av typ tusen ord. Vet inte riktigt om mitt nya ordspråk håller men på någon jävla vänster är det så rätt. Det är lättare att sätta en låt på ett visst humör eller en känsla än att beskriva, förklara och berätta. Med lite eftertanke är det hållbart, till och med otroligt hållbart. Den här helgen har präglats av erhm, ja lyssna på The Lonliest City of All så slipper jag beskriva, förklara och berätta med typ tusen ord.
underbara
Klarblå himmel och solens strålar lyser upp mitt sovrum. Det är minsann dags för årets första kaffe, ute på trappan i solen.
så nära
Smärtan i benen har fört med sig en fysisk tillfredsställelse. Min säng har sällan varit skönare och jag ser fram emot att få somna gott den här fredagnatten. På tal om fredag, jag kunde inte ha haft en bättre fredagkväll.
han älskade henne så
Personligen har jag mycket mycket svårt för Salem Al Fakir. Men den här låten får mig att smälta, men det är också den enda .
vill du se världen på ett annorlunda sätt?
Minnena går tillbaka till när jag var i Frankrike våren 2008, i april. Luften ute idag innehöll något liknande som fanns de där dagarna i en fransk liten stad. För första gången var jag ute med mina joggingskor. Alltså, fan vad jag har saknat det. Fötternas nedtrmp mot asfalten, hårtestarna som hänger i ansiktet och musiken i öronen som jag mimar med till för att komma åt den riktiga känslan. Mina lungor fick för första gången det här året smaka på en luft som jag tidigare andats in i Frankrike.
jag vill vara med dig inatt
Soul Asylums Runaway Train. Just nu har jag hamnat på fel tåg, det här tåget ska till Understimuleringsstaden. Som bekant är det svårt att bara byta spår; runaway train never going back...
Fem bra saker som jag har gjort idag:
1. Skrev utförligt i min loggbok på engelskan
2. Läste ett kapitel i en engelsk bok för att be back on track
3. Berättade för min kära vän att hon är riktigt riktigt bra
4. Fick min mamma att skratta
5. Letade fram en historiabok som jag visste skulle komma till väl användning
Ja, jag känner mig fånig. Men måste bli en ändring så det måste utföras små saker som jag vet hjälper. Lite musik till exempel är en annan fin grej som är bra när allt är en grå jävla sörja.
hallelujah
Det finns underbara drömmar. De där som gör sig bäst i att vara drömmar. De där som inte passar in verkligheten. Intensiva, sköra och explosiva. Jag har en förkärlek till att drömma mig iväg. Ibland kanske jag går omkring för mycket i min egna värld. Alla mina drömmar och tankar blir verklighet, min verklighet. Schizofreni? Personlighetsklvning? Nej, nej, nej! Tiden läker inte bara sår, den kommer med en del insikt också. Till exempel konsten att lära sig att börja skilja på dröm och verklighet. För några minuter, bara försvinna in bland drömmar kan vara räddningen. Att själv styra över sina tankar. Att veta hur man ska göra. Kanske en av de bästa egenskaperna att besitta. Välja sina tankar. Välja sina drömmar.
midnattsmusik när den är som bäst
aldrig ensam. alltid stark.
Stjärnorna lyser lite mer intensivt än vanligt. Någonting ligger i luften. Någonting bra. Mina observationer har jag gjort på väg hem om kvällarna när jag passar på att studera stjärnorna. För varje kväll håller jag huvudet lite högre och går lite mindre kutryggad.
som en ljuv melodi
Det blev en fin måndag. En av de finaste vännerna. Lite kunglig bröllops yra och pizza. Jämte mig i sängen spinner en lien röd katt som snart ska bli storebror och spekulationerna talar för att mitt rum kommer bli platsen för en ny kull kattungar. I natt drömde jag att jag var i Frankrike. Jag tror att jag längtar efter äventyr.
åh, vad du är fin idag!
Riktigt glad har jagt hunnit vara idag med. Fick ett sms av min vän som skrev Åh, vad fin du är idag! Jag log, sträckte lite på mig och kände mig som en prinsessa.
ett rött hjärta och en blå fjäril
Ont i magen och klump i halsen. Arg som ett bi och gråtfärdig som ett barn på villovägar i en stor affär. Hormoner, humör och känslor är min måndag. Skriker, ältar och ångrar. Jag vill ha en fin måndagkväll. Vad jag vet är det bara eftermiddag och jag ska ta varje chans jag kan fånga och göra den åttonde mars till ett minne värt att komma ihåg.
om du vill gå en gata med mig
För att jag tycker att Lars Winnerbäck kan det där med att beskriva väldigt precis vad jag känner vandrar jag lättare och lugn. Vad som gör mig lite lättare och lugn vet jag inte riktigt, men är tacksam över att den känslan infinner sig i min kropp. Då vet jag att den finns. Att allting kommer att bli bra. Det är nog en av de finaste insikterna man kan få en söndag natt.
stjärnfallet är jag
I kväll skådade jag ett stjärnfall. Det är så fantastiskt vackert.
finaste
Det är någonting som är intakt. Som att se på medan man vet att tiden börjar rinna ut. Det är inte sorgligt, bara frustrerande. Min fina lördag med massor av fantastiska människor. Tack.
idiot
Drabbades ett i ett akut tillstånd av saknad. Tillbaka för ett tag sen, när jag var riktigt tonårstrotsig. När mina känslor var så starka och vuxen förnuftet inte existerade. Ibland är jag så jävla trött på att resonera logiskt och förnuftigt. Jag vill bara vara jättearg. Jag är jättearg. För att människor inte ser in i mitt huvud (i vissa tillstånd, när jag planerar och inte har någon lust att berätta hur jag planerar. Inte alltid såklart men det kan de väl förstå.) och speciellt inte är medvetna om när jag citerar. Dramatisk? Nej, jag vill bara känna!
det kan ta slut imorn
Nej. Jag säger som Håkan När allt annat här är falskt och fel. Och jag går bara ner mig.
om ni stannar upp en minut
Under andra årskursen på gymnasiet gick jag en kurs i Textkommunikation A. Det var fantastiskt roligt, jag kunde hålla skrivandet uppe och jag kom på då att det var det jag ville göra.
Skrivandet här har två motiv; för det första för att det är en ventil för mig själv att hantera jobbiga situationer men också komma ihåg de som får mig att skratta. Mitt andra motiv är, för mig en självklarhet; jag älskar att skriva. Jag vill bli bättre. Övning ger färdighet.
På senare tid när jag inte har ett lika stort behov av att vara så anonym och när jag märkte att jag hade fler unika besökare än jag visste om bestämde jag mig för att öppna upp lite. Med betoning på lite. Jag vill poängtera att mina inlägg är inte dystra och grå, jag försöker utveckla och utmana mig själv i det svenska språket. Hur kan jag beskriva att jag är glad utan att använda en smiley? Ja, det är svårt men så jävla roligt. För att inte prata om hur utvecklande det är. Jag älskar att skriva.
godnatt
En stjärnklar natt är det bästa sättet för att slappna av. Det är liksom lite svårt att bry sig om något annat.
"oh, take me back into your heart, let me in with the sound of your
tears hopelessness, and am I the only one who wants it back, don't you
know that I love you still oh"
för att den texten är så otroligt vacker. Moto Boy - Beat Heart
musik boooooooost
Moto Boy – The Heart Is A Rebel
http://www.tv4play.se/aktualitet/nyhetsmorgon?videoId=1.1535945 - från Peter från Peter Bjorn and John kör solo
http://www.minradio.se/gimmeindie/ - indie indie indie indie. radio, live spelningar, nyheter och det mesta.
stor kärlek
Idag skulle jag vilja ge en gnutta positiv energi. Eller hur mycket som helst. Ska därför berätta om något som brukar lysa upp min vardag. Ett oväntat sms. Vid närmare eftertanke är det bland det finaste och peppande som finns. Speciellt den där dagen då det verkligen behövs lite extra, som om någon visste att just idag kommer det att betyda lite extra.
När favoriträtten blir kvällsmat, när det finns nybryggt kaffe och frallor med vallmofrön. En kanelbulle med mycket fyllning i mitten och Aftonbladet med bilaga. Busschauffören är trevlig och solens strålar värmer i ansiktet på vägen hem. Att hitta pengar på ett random ställe och vännen som säger Vad söt du är idag.
Kom på mig själv med att ha skrivit om några ljusglimtar som betyder lite extra och som gör vardagen lite mer betydelsefull. Ta vara på de små fröna som gror till något väldigt betydande. Livet har knappt börjat och halva onsdagen är orörd, vi kan om vi vill!
När favoriträtten blir kvällsmat, när det finns nybryggt kaffe och frallor med vallmofrön. En kanelbulle med mycket fyllning i mitten och Aftonbladet med bilaga. Busschauffören är trevlig och solens strålar värmer i ansiktet på vägen hem. Att hitta pengar på ett random ställe och vännen som säger Vad söt du är idag.
Kom på mig själv med att ha skrivit om några ljusglimtar som betyder lite extra och som gör vardagen lite mer betydelsefull. Ta vara på de små fröna som gror till något väldigt betydande. Livet har knappt börjat och halva onsdagen är orörd, vi kan om vi vill!
en tid som aldrig kommer igen
För ett år sedan var jag på en ö som tillhör Spanien. Om sju dagar skulle vi ha varit ihop i två år två år. Han som var min första kärlek. Han som hade varit vid min sida en hel höst och vinter när jag höll på att falla handlöst, rätt ner. Det var vår resa. Ett år senare vet jag inte vad jag har åstadkommit. Vad jag har presterat. Ett ingenting ekar tomt. Ja, det är också dags att gå vidare. Vissa dagar är det bara lite svårare.
en kort sekund
(Hanna, jag råkade radera din kommentar. ibland behärskar jag inte datorer förutom min egen)
jag vet att jag måste glömma dig
Håkan Hellström. Kärlek är ett brev skickat tusen gånger. Upptäckt vad som väcker ilska, lagt fram bevis för vad som är sant, vad som är känslor. En ytterligare upptäckt; en timma varje vecka i en större stad med en behandlare ska bli en timma varannan vecka med en behandlare, det handlar om en avslutningsfas. Fan vad jag är rädd. Det kanske låter tragiskt, löjligt och patetiskt, men jag är rädd. Rädd för att tappa en person som har varit en trygghet sedan nästan ett år tillbaka. Rädd för att tappa den enda tryggheten jag har haft. Att jag har ignorerat att den här tiden skulle komma är normalt, säger dem. Jag säger att jag vet att livet inte är enkelt men är det så mycket begärt att få behålla en trygghet, en fast punkt? En sista upptäckt; jag är glad att jag skrattade igår.
skrattar och ler
För första gången på väldigt länge har jag skrattat så jag har gråtit. Det måste vara den bästa känslan som finns. Jämte mig ligger den en kokosnöt, det ser ut som om den skulle kunna vara med i en serie. Jag tror minsann att våren är på väg.
ja
För att jag ska iväg på mitt livs äventyr studenten.
