last bitter song

Blir glad var gång jag ser att någon läst det jag skrivit trots att det ofta dröjer flera månader emellan (nu vet jag att det är tack vare bloglovin.)

De senaste nätterna har jag legat vaken, länge. Vänt på kudden, kollat klockan, bytt sovställning, utan att kunna somna i bra tid. Igår tog jag två glas rosé vin innan jag somnade, och ja, jag sov mycket bättre. Nu hade jag inte vinet som sömnmedel utan för att det var trevligt en måndag, men somnade bättre, det gjorde jag.

När jag inte kan sova brukar jag betrakta andras liv i mina tv-serier, oftast blir det the L-word. Ibland tror jag att jag har en given roll, att jag är delaktig. Ibland tittar jag bara utan att bry mig eller känna något, jag bara ser, jag känner inte.

Grattis till prinsessan Lilian som fyller år idag. Om jag tar ett glas vin idag så firar jag hennes födelsedag och somnar bättre. Två flugor i en smäll. Perfekt!

Häromdagen såg jag gula löv sväva ner på marken, undrade om det verkligen var höst, redan. Idag tänkte jag att jag borde ha tagit med vantar.

Min utsikt från åkrar och ängar har bytts ut mot en närliggande parkering och en kyrkogård. Dumt och fult.

Bläddrade genom mina musiklistor och hittade musik som kommer tillbaka när de eviga sommarplågorna har spelats färdigt för sommaren.

Njuter om kvällarna för en fantastik tv-tablå. Biograferna kommer också att leverera under årets mer gråa månader.

Jackor, koftor och stickat fyller affärerna och sommarkläderna hänger på reastånden med ett antal röda prislappar på sig efter att blivit kvar rea efter rea.

För två år sedan satt jag med pluggångest. Prov som skulle pluggas på, inlämningar som skulle skrivas men som inte börjats på. Det kan vara det fina med alla höstar framöver, jag kommer inte ha pluggångest någon dag i veckan.

Köksbordet är borta. En soffa. Hallbyrån. Delar av atomer som utgör mitt hus har bytts ut, mot tomrum. Varje dag blir det mer tomrum. Hålet i hjärtat blir större ikapp med ju mer tomrum det blir. Mitt barndomshem ska säljas. Det kommer inte längre vara mitt. Här har jag tillbringat en massa tid med mormor och med hennes katt Missan. Jag och Missan åt frysta ärtor och jag åt sedan kaffe och kaffesump för glatta livet. Jag lärde mig läsa och fick proväta passionsfrukt. Emellanåt fick jag dricka vatten ur mormors händer och passade alltid på att bita henne i händerna och se på att när hon efter var gång hon duschat beskåda när hon hoppade i en rund ring i en balja med kallt vatten innan hon hade duschat färdigt, jag minns att hon skrek till var gång av kylan från vattnet. Det var här i rummet bredvid jag såg mormor ligga död med ett gult nattlinne och ett fång röda rosor på bröstet. Det var den första oktobr nittonhundranittiosex och jag var fem år. Om bara ett tag ska alla minnen lämnas kvar och jag får gå. Till och med samma tapet har jag bett att få i det som ska bli mitt nya rum, nej jag tycker inte om förändringar. För att hålla tag om mina minnen ett tag till kommer en lista med låtar som följt mig, med min allra första favoritlåt med Lotta Engberg och framåt, det här är mina minnen.