om ni stannar upp en minut

Under andra årskursen på gymnasiet gick jag en kurs i Textkommunikation A. Det var fantastiskt roligt, jag kunde hålla skrivandet uppe och jag kom på då att det var det jag ville göra.
Skrivandet här har två motiv; för det första för att det är en ventil för mig själv att hantera jobbiga situationer men också komma ihåg de som får mig att skratta. Mitt andra motiv är, för mig en självklarhet; jag älskar att skriva. Jag vill bli bättre. Övning ger färdighet.
På senare tid när jag inte har ett lika stort behov av att vara anonym och när jag märkte att jag hade fler unika besökare än jag visste om bestämde jag mig för att öppna upp lite. Med betoning på lite. Jag vill poängtera att mina inlägg är inte dystra och grå, jag försöker utveckla och utmana mig själv i det svenska språket. Hur kan jag beskriva att jag är glad utan att använda en smiley? Ja, det är svårt men så jävla roligt. För att inte prata om hur utvecklande det är. Jag älskar att skriva.

Kommentarer
Postat av: linnea

undrat det där med smiley också (liksom nu låter jag skitsur, men ser ju oprofsigt ut att klämma in en glad gubbe...)

2010-03-04 @ 16:02:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0