ingenting är vettigt 02.15
Det finns ingenting som kan hålla tillbaka, längre. En vecka av galenskaper är allt som behövs just nu. Lite för intensiv och lite för stark, kanske, men vem har sagt att det ska vara enkelt. Den som trodde den visste hade fel. Lyckligt ovetande om snedsteget att tro sig veta. Dom hade mycket att säga men vad var det dom sa? Ler en smula när jag vet hur fel dom har. Hela världen ligger framför och hon är för stark för att stanna.
jag vill hjälpa en tonåring att säga hej då
Ett avsked låter så dramatiskt, mer ett tillfälle till att träffas och uppleva en sommarnatt tillsammans.
nattens finaste
Ett nässpray med menthol, ett glas med kolsyrat vatten samt ett nagellack som stärker naglarna. På golvet ligger en halvöppnad resväska som är fylld med minnen och lukter. Musik är finast mitt i natten. Tryggheten bor i sängen idag, vilken tur. Lyssna på en natt i juni.
dom sa till mig, far inte till Stockholm
En sista natt i huvudstaden. Det finns något som jag kommer att sakna, som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Inspiration, kanske. Uppe i köket satt vi med kaffe och nattmacka, när brandlarmet gick. Lite adrenalin men mest en hint om att det är dags att diska och packa väskan. För att få kvar det sista ur Stockholmsnatten lyssnar jag på Håkan Hellström (väldigt icke Stockholm) för att han är väldigt bra på att få mig att hålla kvar det där lite längre än vad som är verkligt. Jag och Håkan samarbetar väldigt bra när jag frustrerat letar efter alla mina tonårs-känslor-berg-och-dal-bana-dagar.
Några dagar innan min allra sista dag på gymnasiet sa en vän till mig Varför skriver du inte? Du har ju hur mycket som helst att berätta. Då fanns det inget svar. Nu vet jag att så länge det bara finns inom mig och ingen annan stans kan jag få leva i vilken värld jag vill. Nu vet jag också att mina minnen alltid kommer få mig att le, trots att en del av dem har fått ta form i en text. Precis som den här, inget konkret, absolut inte. Kanske det abstrakta kan få min minnen att vara nutid lite till. Inte så beskrivande texter och Håkan är ett väldigt vackert sätt att spara det finaste jag vet.
astronaut
Ännu en vecka sedan. Rädsla, behöver jag inte mina ord längre? Allt är rädsla, nej inte allt men mycket. Kanske lite pirr i magen. Möjligen lite ilska. Just nu mitt i natten spelar inte någonting någon som helst roll. Jag lever.
regn
En vecka sedan. Och en dag. Vet inte. Det är nära slutet. Det är nära framtiden och mina drömmar. Mina drömmar lever fast det regnar.
vi drömmer
Solen lyser knappt över häcken på framsidan och från fönstret flyger en fågel mellan ekens grenar. Surrealism, ja, på hög nivå.
