bra
lär dig ta slagen, eller hoppa upp i matchen
Det var inte längesedan jag var ett ända stort känslomässigt svall som grät och skrattade om vart annat. Det var ilska, sorg, kärlek och lycka blandat till ett enda oförståeligt virrvarr. Starka känslor som var allt eller ingenting. En period av ständig explosion med allting på samma gång, hela tiden. Om det är ett inre lugn, likgiltighet eller att känslorna är för svaga och inte når mig vet jag inte riktigt, heller. Har inte bestämt om jag tycker om det eller inte. Kanske har jag bara lyssnat för lite på Håkan Hellström, han får känna än så länge, för den förmågan har inte jag för tillfället.
aprilbarn
Den bästa tiden för musik är alltid mitt i natten, konstigt nog. Den här natten mellan tisdag och onsdag är det La Fleur Fatale – I Wanna Be Adored som spelas, väldigt fint tycker jag. Det är något speciellt med april, har bara svårt att veta vad.
ge mig en bit av himlen
När musiken inte längre kan hålla känslorna i schack och när tvivlet istället blir signaturmelodin som går på repeat i huvudet. Jag glömde visst att jag har satt lås på min inbygda stero, den trivs där mitt bland alla mina tankar. Avståndet till en annan människa blir för litet och det blir svårt att andas. Precis som att vakna upp i ett tält med för många levande människor, i solen. Det är inte nödvändigt att fly, det räcker med att få några andetag med frisk luft. Det är inte nödvändigt att vända ryggen emot, det räcker med att backa några steg. Att bara se det jobbiga en bit ifrån hjälper till att våga stå ut. Att våga stå ut, det svåraste men det som är att vinna. Eller åtminstone ge en erfarenhet rikare.
Ge mig en bit av himlen, så jag har någonstans att ta vägen. Se till att stjärnorna lyser, att natten är mörk och att tvivlets signaturmelodi har satts på paus.
bryter varje ben
Sanningen är inte lika elak längre. Det går liksom att uthärda, utan att det rubbar vardagen. Drömmarna är mer konkreta och inte bara en anledning till flykt. Oron av att inte kunna hjälpa, gnager. Att inte påverkas, pågår som en en ständig kamp. En förebild, en som vet hur det är. Kanske är jag gammal och erfaren. Eller äldre och mer erfaren. En ett år äldre vän har nu fått mig att fortsätta le den här måndagen, hon är fin hon. Friska Viljor – Turning Cold
underbara vår
Ett projektarbete som tar upp all ledig tid. Sömn är en bristvara och ögonen, ja de värker. Runt omkring mig är luften ljummen och vantarna kan packas ner i vinterlådan. Tonerna fylls av City and Colour och Noah and the Whale.
la la la la
Åh! Ja, livet lever nu och jag hänger med. Det finns gott om harmoni och ett lugn just nu, det fick jag nämligen testat igår. Dessutom, solen skiner, sommaren kommer bjuda på musik i världsklass och idag ska jag äta tacos.
det är nu det är dags
Om jag inte minns fel så pratas det om fem veckor kvar tills det är student. Fem veckor. Det går inte att beskriva hur sjukt det är. Något som från början var en bittersweet känsla så kan jag nästan helt ärligt säga att det bara känns bra. Nedräkningen tills när jag har hela världen vid mina fötter har börjat. En smula overkligt och nästan lite bra för att vara sant.
Jämte mig står det en kaffekopp och en tekopp. Det är förmodligen bland de sista gångerna på väldigt länge som mina nätter kommer kantas av inlämningar i sista minuten, koppar av olika innehåll, en trötthet som inte går att beskriva med ord och behovet av en dusch. Fast jag inte riktigt vill erkänna det nu så tror jag att det är en del av det här som jag kommer sakna. Känslan efter en lång natt framför datorn när jag har somnat redan innan huvudet når kudden. Hur som helst, det är inte nu jag saknar det, men kanske om några år. Mitt liv hade inte klarat ett stort projektarbete till. Nu är det dags att se någonting annat än times new roman, anvisningar om fotnoter och äckliga kaffekoppar. Richard Ashcroft – Break The Night With Colour
ge lite kärlek
En måndag går liksom att skratta sig igenom. Några koppar kaffe, en massa musik och världens finaste vänner gör det möjligt. Solen skiner och den värmer skönt om händerna när vantarna ligger i väskan. Bara för att det är ett fint budskap Noah And The Whale – Give A Little Love och för att jag tycker mycket om brittisk musik, speciellt sådan här.
en kort sekund
Magkänslan, ibland är den min bäste vän. För en sådan förvirrad själ som mig så är det mycket hjälpsamt att ha någon(t) som ger indikationer på hur det känns. Speciellt i kväll tackar jag för det. Att dra sig har aldrig varit min melodi, det gäller att kämpa. Idag kände jag i hela kroppen att någonting inte var rätt. Såhär i efterhand med lite distans så var det rätt beslut. Nu slog det mig att jag valde att lita på mig själv, kan inte riktigt minns när det hände senast. Från att en gång i tiden ha sagt att jag kan inte ens lita på mig själv, till att gå på en intuition som är så abstrakt att den knappt går att föreställa sig är ett riktigt framsteg.
tystnad
Allt som jag behöver visa Emil Jensen – Hör dåligt fattar trögt , när jag är alldeles för trött och tycker att hela världen borde dra åt helvete.
Din arm är så nära min Har du bedömt avståndet fel? Du viskar så tyst mot min hals är du hes? Alla andra har somnat här det är bara du och jag Vem har du blandat ihop mig med nu? Jag hör dåligt och jag fattar trögt Så ta mig nu om du vill ha mig här Jag har väntat på nån sån som du Jag hör dåligt och jag fattar trögt Så säg nåt nu, säg det högt och klart Jag kan vänta och jag väntar nu Du ler mig i ögonen Vad är det som bländar dig? Ljuset är släck det har knappt börjat gry Din mun är så nära min Har du bedömt avståndet fel? Ditt blod är så varmt mot min arm är du sjuk? Jag hör dåligt och jag fattar trögt Så ta mig nu om du vill ha mig här Jag har väntat på nån sån som du Jag hör dåligt och jag fattar trögt Så säg det nu, säg det högt och klart Jag kan vänta och jag väntar nu Du måste ha missbedömt avstånden du måste ha blandat ihop mig med nån Vad du än missbedömt, hur du än… Blanda det längre och närmre och kom Jag hör dåligt och jag fattar trögt Så ta mig nu om du vill ha mig här Jag har väntat på nån sån som du Jag hör dåligt och jag fattar trögt Så säg gör nu och gör det högt och klart Jag kan vänta och jag väntar nu Väntar nu Väntar nu
snälla, förlåt!
Jag kan inte sluta tänka på en film som jag såg igår. Som visade sig utspela sig den elfte september år två tusen ett. Som tur var hann han sluta fred med sin far och berätta för sin tjej att han älskade henne. Tänk så många av oss som är lite för stolta för att säga förlåt. Hur osannolikt det än är att en sådan händelse inträffar igen så kom jag på mig själv med att fan, det hade varit bättre att sluta motvillig fred än att leva i en evig skuld. Det är lite därför som jag delar med mig av fyra låtar som jag har spelat lite extra den senaste tiden. (Lägg märke till att jag gynnar närproducerat) love love
tio tusen änglar
Det går ganska bra nu. Det är mycket som hade kunnat vara jobbigare. Att hålla koll på de dagliga baserna har jag lärt mig är viktigt, det finns mycket som kan gå fel om inte det är på plats. Bearbetning av avsked går förvånansvärt bra, bara tanken av att förbereda mig på att det kommer bli jobbigt har varit till stor nytta. Fortfarande finns det saker som gör mig gråtfärdigt nostalgiskt sentimental, men jag antar att jag står ut. Även om, ja, det är förjävligt jobbigt. Den femtonde april överraskade jag min pappa med kaffe på sängen och solen sken hela dagen. Och jag sover fortfarande bäst i min egen säng.
när vi började att bry oss
Kanske var det när vi såg den danska filmen Midsommar med Tuva Novotny som vi blev förälskade i Danmark. Det var i alla fall den här låten som vi spelade om och om igen. Carpark North – Transparent And Glasslike
uppladdning
Ny vecka. Nytt med Keane. K'naan – Stop For A Minute. Snart en ny dag, då är det minsann väldigt uppiggande med ny musik. Nya tag för att ta igen förlorad sömn.
påskliljor och krokus
Åh. Just idag förbannar jag min mage men lyckas förtränga det med hjälp av en kopp kaffe i solen. Förvånad över att både överlevt ett matteprov och ett seminarium. En ledig torsdag, bio på fredag och en vår-picknick på lördag gör att mina högar av måsten känns lite mer okej. Det är mitten av april vilket betyder att min pappa fyller år, ska bestämt uppvakta honom på torsdag morgon. Dessutom, vårtecken i form av små blommar har jag fullt av i min rabatt.
ett slut och en start
Det är sol. Lovet är slut. Ingen skolångest. Ett steg närmare friheten och äventyret.
lördag
Den här kvällen har visat mig att jag aldrig ger upp. Det har kanske varit värt det.
välkommen till verkligheten!
Påminner mig om att jag har ett förflutet som präglar mig, som finns med mig hela tiden. Det ligger i bakhuvudet hela tiden, lite omedvetet. Kanske är jag inte redo att släppa det. Kanske kommer det alltid att vara en del av mig. En midnatt som den här kommer jag säkerligen inte komma underfund med ett rimligt svar. Jag tror att det här är en väldigt passande låt till den känslan som jag försöker förmedla och linda in lite fint. "I need something more in life
than trouble angst and constant strife"
than trouble angst and constant strife"
min vår
Vackra toner och en kopp med kaffe. Solen värmer och visar hur mycket damm som jag har på min radio. Det går bra att handskas med verkligheten nu, tack mina världens bästa vänner. Nu är det dags att gå ut och drömma i vårsolen, och leta efter grodyngel. Förresten, det känns fantastiskt att skriva igen.
milano, ja.
Några dagar med annan miljö och mycket värme.
aprilbarn
Jag kunde ha blivit sårad. Det finns liksom ingen anledning längre. Istället visar leendet att jag minsann vet inom mig själv, någonting annat är egentligen rätt så betydelselöst.
finaste
Vi dansade och vi levde. Vi blev dränkta av vatten och vi köade. Vi skrattade och delade ett par hörlurar på vägen hem.
min skärtorsdag
jag ska ut och dansa. för det är jag värd.
