last bitter song

Äntligen närmar sig den här veckan slutet. Vet inte om jag kan beskriva hur långsamt det har gått. Alla dagar är som en grå sörja, jag kommer inte ihåg vad som skiljde måndagen och tisdagen åt. Tårar har runnit och många koppar med te har druckits. Ögonen har stirrat sig blinda in i väggen eller på något program på teven. Långa och många promenader, ingen sträcka var för lång, snarare för kort. En veckas isolering. Det var vad som behövdes. Idag, den elfte mars är det färdigt. Jag är klar. Mitt liv har börjat spela igen, jag har tryckt på play.