sanningsdan
Efter fyra månader i Australien trodde jag någonstans att jag skulle komma hem i en 2.0 version. Lite bättre, lite starkare, lite.. Det var i alla fall det jag hoppades på när jag den där dagen i oktober satte mig på planet, nervös och ledsen för att komma hem fyra månader senare som en uppgraderad version av mig själv.
En morgon när jag gick i skolan vaknade jag alldeles för sent. Kläder i olika former, färger och material åkte på och av tills någonting passade dagens humör. Svetten rinner av frustration och en vanliga kampen mot klockan. Alla papper på köksbordet trycktes ner i min svarta väska och i all hast rycker jag åt mig ett äpple eftersom jag inte hunnit äta frukost. På vägen till bussen spelar jag musik i ipoden och springer till bussen, och missar den.
En morgon fyra månader senare ser precis likadan ut. Ingenting har förändrats. Efter en resa på andra sidan jordklotet sitter mina stressiga morgonrutiner i ryggmärgen. Det spelar ingen roll om jag är borta fem år eller bor på månen. Jag kommer alltid att springa till bussen och slutligen komma på att jag har glömt min svarta väska i hallen.
Kommentarer
Trackback
