coca-cola vener

Klockan var runt tre kanske fyra. Bland svettningar och frossa vred jag mig med mitt duntäcke. Tolv timmar senare har ett liv på två fötter känns som en vandring till månen så idag gör täcket sällskap. Idag får allting gå långsamt. Extremt långsamt. Det gör absolut ingenting. Dessutom borde jag dricka coca-cola lite oftare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0