ja,
Ja. Fem dagar. Ingen aning om det är bra eller inte, orkar inte riktigt bry mig om det heller. Någonstans har tiden stannat. En bit därifrån är den på ständig jakt framåt, tunnelseende. Ett par kvarter längre bort är allting förflutet. Kanske inte beslutsångest mer förvirring.
Kommentarer
Trackback
