astronaut

Ännu en vecka sedan. Rädsla, behöver jag inte mina ord längre? Allt är rädsla, nej inte allt men mycket. Kanske lite pirr i magen. Möjligen lite ilska. Just nu mitt i natten spelar inte någonting någon som helst roll. Jag lever.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0