älskade

"HÅKAN HELLSTTRRRRRRÖM!", skriker Daniel Gilbert sekunderna innan Håkan kommer på scenen, i Borlänge, på Peace & Love, på scenen Utopia, en lördag framför tusentals festivalbesökare som åtminstone en sak gemensamt, musiken, som just nu spelas av Håkan Hellström. Jag tycker att det är magiskt att på en konsert samlas flera människor som har olika uppväxter,bakgrunder, livserfarenheter men på en konsert glöms allt som skiljer oss åt bort och istället ligger fokus på det som vi har gemensamt. Det som förenar oss.
Någonstans läste jag att nuförtiden bör vi ta till vara på det som vi har gemensamt, minsta lilla. Jag tycker att det var väldigt fint sagt och jag har tänkt på det flera gånger.
Om vi, som har något otalt med varandra, bara kan glömma och istället hittade det som en gång gjorde oss odödliga, skulle det inte bara göra oss levande igen, folk runt omkring som känner av spänningen kan åter le.
Jag är inte på något sätt oskyldig. Jag har varit, elak känslokall, egoistisk, avundsjuk och förbannad. Jag har hatat och krävt hämnd. Jag har sårat. Vet ni vad orsaken var? Jag var så jävla rädd att bli ensam, och i slutändan var det just precis vad jag blev. Jag hade en självkänsla som var så låg att den inte ens existerade.
En vändpunkt. Jag tog tag i det, har jobbat mig till att känna att jag är bra. Att ingen är perfekt. Istället för att vara arg på mina vänners mystiska sidor försöker jag se det som för oss samman, det som gjorde att vi har skrattat ihop.
Jag är inte på något sätt färdig. Jag vill bara, inför er som läser som känner mig berätta att jag har tagit mig upp på ytan och behöver inte längre kämpa för att hålla mig kvar, att inte drunkna.
Jag kommer kanske aldrig att förlåta mig själv för det jag har gjort, men jag har börjat att acceptera det. Ingenting kan bli ogjort. Jag försöker att säga förlåt, om än på mitt mystiska och kryptiska vis.
Att återupptäcka det som gör oss levande, älskande och älskade. Det är det vi måste hitta tillbaka till. Vi har olika liv. Kanske framför en scen, en sommarnatt när allting är enkelt så sjunger vi tillsammans "och jag svär att jag hörde lastbilar från E4:an dundra förbi där
utanför natten vi kysste all skit vi gått igenom här adjö"

Kommentarer
Postat av: linnea

bra

bra

bra

bra

bra

2010-01-07 @ 22:10:05
Postat av: Madde

Min älskade vän, du imponerar så otroligt! HEJA!

2010-01-07 @ 22:32:07
URL: http://maddesmode.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0