jag brukade vara ditt största fan

Det är en sådan hemsk känsla att ha gjort allt och fått tillbaka...ingenting. Svalt en stolthet och gjort en uppoffring för ingenting. Det är inte konstigt att hoppet försvinner och att lita på någon vore lika rimligt som att vinna trehundra miljoner, varje dag. Det finns inte. Det är helt omöjligt. Jag trodde att jag hade lärt mig något. Jag trodde att jag hade övervunnit min rädsla för att bli ensam när jag vågade känna igen. Hur kan det varje gång vara jag som har fel när jag säger att ensam är stark? När det faktiskt finns bevis (om och om igen) på att jag blir så svag tillsammans med någon.
Jag kommer inte att underrätta några större mirakel i natt, trots att jag idag den nionde februari har varit arton år i ett halvår.
Voxtrot – Biggest Fan

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0