ingen ängel

Det finns ingenting som heter fred. Jag orkar egentligen inte skriva när jag måste stressa ihop något, men det är så himla härligt att få skriva av sig att jag vill och gör det ändå. Detta är inte heller fred. Kanske snarare ett krig, en kamp mot klockan och att inte vara sen. Att inte förlora sig själv, att jag vet att jag kan tappa mig mer och mer ju mindre jag skriver. En kamp i att bevisa att jag måste skriva för att vara jag. Det finns ingenting som heter fred. Jag saknar att ta ut mina svängar och snurra så mycket som jag vill. Jag gillar inte att erkänna för mig själv att jag har tappat fotfästet.
Jag tror att det är lite befriande att få ge en låt som jag lyssnar på, det hjälper att förstå mig själv, tror jag. Damien Rice. Dido. Det är vackert och melankoliskt. Avskalat och naket. Ungefär som mig själv. Har lite svårt att se mig själv som avskalad och naken, får mer en känsla av att jag är vadderad med lögner.
Dido – Here With Me
Damien Rice – 9 Crimes

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0