last bitter song

Vågar inte öppna dokumentet. För jobbigt, minns inte hela bilder och rädslan att det är alldeles för dåligt kryper inpå. Ögonen vill stängas och fingrarna vill flyga fram över tangentbordet utan att ha något samförstånd med hjärnan som framkallar bilder som blir minnen som blir känslor. Det är det där med att sätta ord och se det framför sig, det blir så konkret, i huvudet flyger det omkring utan fast punkt och förblir abstrakt. Som skillnaden på att tralla med i en låt och läsa och förstå texten.