små fina ballader
Det känns väldigt konstigt att läsa gamla texter. Det känns som att jag ser mig själv i spegeln för sju månader sedan. Jag vågar inte riktigt läsa. Var meningen att något skulle läggas ut här, men nja inte idag.
Jag är lite rädd för helgen fast jag inte vet riktigt varför. Jag är också väldigt glad över att det snart är helg. Jag tror att det blir bra, till slut.
Jag ska vara redo för ett gammalt prov som jag ska göra på måndag och inte elda upp mina anteckningar. Jag kan inte låta bli att le lite åt det ändå, att jag eldade upp mina anteckningar alltså.
Idag träffade jag min pappa och tillbringande några timmar med honom. Jag vet att du läser det här och jag vill säga tack för att du är så klok. Tack för att du förstår mig. Tack för att du finns. Jag älskar dig.
Nu ska jag övergå i mitt filosofiska tänk och avsluta med att säga det som hände igår spelar ingen roll. För den tiden finns inte. Det är nu som vi ska leva. Framtiden finns inte heller. Vi måste lära oss att leva nu!
Kommentarer
Trackback
