men nu då?

alltså. att hålla en låg nivå när det skulle kunna brusa upp i någonting kaotiskt. att lära sig av sina misstag, det är inte alltid så dumt. hämnd är ljuv. ja, det är alldeles sant. ibland för ljuvt för att det ska räknas som hämnd. det kan övergå i besatthet. men allt är ju relativt.
att rycka på axlarna är en väldigt befriande känsla. speciellt om det kommer på reflex.
frustrerande att vara allsmäktig. hej liksom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0