Min pappa

Jag pratade precis med min pappa i telefon. Jag kom på att det var ett tag sen. Nu har det i och för sig han som ringde mig. Men som pappa sa Jag tänkte på dig, och kom på att då ringer jag dig istället. Eftersom jag vet att min pappa läser den här och på något sätt vakar över mig så tänkte jag skriva några rader om honom.

Min pappa är en underbar människa. Ja, det är han verkligen. Han må vara tankspridd, stressad, urusel på att komma i tid, komma ihåg namn och födelsedagar. MEN hallå. Är det verkligen så viktigt, egentligen? Jag menar, det säger ju ingenting om hur min pappa är som människa. Som en medmänniska. Jag har inte träffat många som är som min pappa. Som ställer upp för andra till ett hundra procent. Jag vet ingen som är så ärlig som min pappa. Okej, det är kanske inte alltid det roligaste att höra men jag vet att det är sant. Det första jag tänker på när jag funderar över minnen tillsammans med min pappa är när han tappade en persika i kaffet. En halv sekund senare var det kaffe i hela köket. Eller när jag och min lillebror fick tårta till frukost.
Hur som helst. Min pappa är bäst. Till och med när han sitter sönder min säng.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0