last bitter song

Värmen, hettan, ja den går inte att beskriva. Att svettas, klia på myggbett och vrida sig mellan täcket och lakanet är olidligt frustrerande när behovet av sömn bara blir större ju tidigare morgon det blir och ju mer den nya dagen börjar gry. Tragiskt nog är himlen fortfarande för mörk för att skymta en soluppgång. Skenet från datorn är det enda som syns, tur är kanske det när svetten rinner och håret klibbar fast i nacken. Sommarnätterna borde inte få gå till spillo såhär, de borde levas fullt ut, utan några som helst gränser.

En del av packningen ligger framme. Det är bara dagar innan det är dags. Drömmer lite om att skriva på en annan plats, lite som en nyförälskelse, den är hemskt välkommen. Påminnelse, svårt att inte sakna. Hela världen ler när livet precis har börjat.

Bara enkelbiljetter. Väldigt mycket känslor, på fel ställen. Minst lika mycket inte känslor, på fel ställen. Eller, förresten, fel för vem? Rätt för vem? Rätt för mig.

En vecka i en stad som under mina viktigaste år har kommit att bli min sommarstad. Under gymnasietiden har tre somrar tillbringats uppe i de dalsländska skogarna. Musik i mängder, ännu mera sol och alltid fint sällskap. I min säng i mitt rum i mitt hus är kläderna upptvättade och nedpackade på nytt. Ett liv som börjar ta form i olika resväskor. Tanken är något frustrerande och ovan men fan vad det passar mig. Rastlös själ med stora drömmar, mina minnen i hjärtat är tyngre än min resväska.

Det finns ingenting som kan hålla tillbaka, längre. En vecka av galenskaper är allt som behövs just nu. Lite för intensiv och lite för stark, kanske, men vem har sagt att det ska vara enkelt. Den som trodde den visste hade fel. Lyckligt ovetande om snedsteget att tro sig veta. Dom hade mycket att säga men vad var det dom sa? Ler en smula när jag vet hur fel dom har. Hela världen ligger framför och hon är för stark för att stanna.

Ett avsked låter så dramatiskt, mer ett tillfälle till att träffas och uppleva en sommarnatt tillsammans.

Ett nässpray med menthol, ett glas med kolsyrat vatten samt ett nagellack som stärker naglarna. På golvet ligger en halvöppnad resväska som är fylld med minnen och lukter. Musik är finast mitt i natten. Tryggheten bor i sängen idag, vilken tur. Lyssna på en natt i juni.

En sista natt i huvudstaden. Det finns något som jag kommer att sakna, som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Inspiration, kanske. Uppe i köket satt vi med kaffe och nattmacka, när brandlarmet gick. Lite adrenalin men mest en hint om att det är dags att diska och packa väskan. För att få kvar det sista ur Stockholmsnatten lyssnar jag på Håkan Hellström (väldigt icke Stockholm)  för att han är väldigt bra på att få mig att hålla kvar det där lite längre än vad som är verkligt. Jag och Håkan samarbetar väldigt bra när jag frustrerat letar efter alla mina tonårs-känslor-berg-och-dal-bana-dagar.

Ännu en vecka sedan. Rädsla, behöver jag inte mina ord längre? Allt är rädsla, nej inte allt men mycket. Kanske lite pirr i magen. Möjligen lite ilska. Just nu mitt i natten spelar inte någonting någon som helst roll. Jag lever.

En vecka sedan. Och en dag. Vet inte. Det är nära slutet. Det är nära framtiden och mina drömmar. Mina drömmar lever fast det regnar.

Solen lyser knappt över häcken på framsidan och från fönstret flyger en fågel mellan ekens grenar. Surrealism, ja, på hög nivå.

Ja. Fem dagar. Ingen aning om det är bra eller inte, orkar inte riktigt bry mig om det heller. Någonstans har tiden stannat. En bit därifrån är den på ständig jakt framåt, tunnelseende. Ett par kvarter längre bort är allting förflutet. Kanske inte beslutsångest mer förvirring.

Nej. Idag går det inte. My Darling YOU! – Spring

Såsom Glasvegas är också Stolen Deer. Inte för att behovet att gifta sig är speciellt starkt idag, mer för att budskapet är så starkt, och då smälter jag, en smula. Stolen Deer – Hearts In Six Parts Of Eight

Det är en trend. Du är inne. Om du bloggar. Det är dyrt, exklusivt och du måste vara rätt. Syns du inte finns du inte men läsa måste du göra. Hyper, trender och det senaste är kräksframkallande. Kåta på uppmärksamhet, ska synas överallt. De har helt missat känslan i skrivandet och svensk grammatik, vad fan är det? Ingen bryr sig, alla snackar och alla läser. En sak är säker; dom kommer kliva på dig igen innan du ens uppdaterat om Ralph Lauren. Ensam, först, nyskapande? Nej, du är bara en i mängden. Känn på den.

Hösten 2007. Konkreta mål och ambitioner. En målmedveten som jag inte har sett, förrän nu. Den är tillbaka och jag tror jag är starkare än någonsin. Likgiltigheten är lite som ett skal, det som inte är värt att beröras av, låter jag mig inte beröras av. Ärligt talat, jag trodde aldrig att den här dagen skulle komma. Det är underbart att vara vaken kvart i tre och inte ha någon ångest, ja det här är grymt!

En fin dag. Massor av pepp och värme. En del regn, men det går bra en dag som denna. Lite lättare och imorgon är det lördag.

Under en minut var jag ute och skakade mina sängkläder på balkongen. Under den minuten andades jag också in den friskaste luften som jag har känt på riktigt länge. Det var alldeles ljummet och det luktade sommarregn. Det fick mig att för några sekunder slippa känna den orkeslöshet som bor i min kropp. Det kan ha varit iprenen som tog bort smärtan. Två dagar, när jag behöver tiden som mest, har gått åt till att sova så när som dygnet runt. Det finns ingen energi, helst ligger jag i min säng och den enda jag behöver stå ut med är mig själv. I min säng kan jag drömma tillbaka till London när jag somnade in till The Radio Depts senaste skiva, som har blivit en del av mig. Under en minut slapp jag känna mig destruktiv. Det var den finaste minuten idag.

Allting är fortfarande likgiltigt. Tröttheten är värst. Fan. Det passar inte nu, det är så jävla mycket, överallt. Jag glömmer av mig själv. Orkar ingenting. Hatar att klaga. Fuck. Det finns en av många bra låtar som är så jävla bra att jag vill krama om dem en dag som denna och säga tack för att ni förstår, jag älskar er. Radio Dept., The – Never Follow Suit. Johnossi – Houses.

Den här låten speglar inte min tillvaro, men den är så stark att jag inte kan sluta lyssna. Glasvegas – Fuck You, It's Over