minnesluckor och vålnader

Under en minut var jag ute och skakade mina sängkläder på balkongen. Under den minuten andades jag också in den friskaste luften som jag har känt på riktigt länge. Det var alldeles ljummet och det luktade sommarregn. Det fick mig att för några sekunder slippa känna den orkeslöshet som bor i min kropp. Det kan ha varit iprenen som tog bort smärtan. Två dagar, när jag behöver tiden som mest, har gått åt till att sova så när som dygnet runt. Det finns ingen energi, helst ligger jag i min säng och den enda jag behöver stå ut med är mig själv. I min säng kan jag drömma tillbaka till London när jag somnade in till The Radio Depts senaste skiva, som har blivit en del av mig. Under en minut slapp jag känna mig destruktiv. Det var den finaste minuten idag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0