dom sa till mig, far inte till Stockholm

En sista natt i huvudstaden. Det finns något som jag kommer att sakna, som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Inspiration, kanske. Uppe i köket satt vi med kaffe och nattmacka, när brandlarmet gick. Lite adrenalin men mest en hint om att det är dags att diska och packa väskan. För att få kvar det sista ur Stockholmsnatten lyssnar jag på Håkan Hellström (väldigt icke Stockholm)  för att han är väldigt bra på att få mig att hålla kvar det där lite längre än vad som är verkligt. Jag och Håkan samarbetar väldigt bra när jag frustrerat letar efter alla mina tonårs-känslor-berg-och-dal-bana-dagar.
Några dagar innan min allra sista dag på gymnasiet sa en vän till mig Varför skriver du inte? Du har ju hur mycket som helst att berätta. Då fanns det inget svar. Nu vet jag att så länge det bara finns inom mig och ingen annan stans kan jag få leva i vilken värld jag vill. Nu vet jag också att mina minnen alltid kommer få mig att le, trots att en del av dem har fått ta form i en text. Precis som den här, inget konkret, absolut inte. Kanske det abstrakta kan få min minnen att vara nutid lite till. Inte så beskrivande texter och Håkan är ett väldigt vackert sätt att spara det finaste jag vet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0