last bitter song

Det var en rörelse. Fragment av saknad exploderar. Längtan, påminnelse om vad som hade kunnat vara mitt. Eller, vårt. Gråta över spilld mjölk har sällan gjort någon lyckligare. Egentligen vet jag inte om det är någon större, hjärtskärande saknad, att utmanas i att för några minuter tänka på allt som var och skulle kunna vara är ett snabbt sätt att se hur mycket man berörs. Det blir en utmaning, en tävling. Ovanan att inte låta sig beröras försöker framkalla saknad och ånger. Skuld. Nej, jag har ingen. Mitt hjärta är ditt att förstöra. Nej, inte den här gången.