last bitter song

Sitter insvept i en lila luddig filt. Teveprogrammet En unge i minuten står på och jag sitter nästan med munnen öppen och bara stirrar. Det känns så himla avlägset och långt bort tills det skulle kunna vara jag, en evighet. Undrar varför jag ens kollar, är inte fascinerad av ungar, speciellt inte så ofta som en i minuten... Förstår inte de som är med i programmet och vill bli filmade under förlossningen. Det är rädslan för framtiden, för att bli vuxen och det enorma allvaret som gör att jag hatar programmet. Det är reklam. Blöjreklam och kök för de blivande föräldrarna. Vill dö lite. Vill inte bli vuxen och planera förlossning. Vill ligga i sängen en söndag och tycka synd om mig själv för de alldeles för många glas vin jag drack. Vid närmare eftertanke, det är precis det jag ska göra. Många år framöver.