last bitter song

Köksbordet är borta. En soffa. Hallbyrån. Delar av atomer som utgör mitt hus har bytts ut, mot tomrum. Varje dag blir det mer tomrum. Hålet i hjärtat blir större ikapp med ju mer tomrum det blir. Mitt barndomshem ska säljas. Det kommer inte längre vara mitt. Här har jag tillbringat en massa tid med mormor och med hennes katt Missan. Jag och Missan åt frysta ärtor och jag åt sedan kaffe och kaffesump för glatta livet. Jag lärde mig läsa och fick proväta passionsfrukt. Emellanåt fick jag dricka vatten ur mormors händer och passade alltid på att bita henne i händerna och se på att när hon efter var gång hon duschat beskåda när hon hoppade i en rund ring i en balja med kallt vatten innan hon hade duschat färdigt, jag minns att hon skrek till var gång av kylan från vattnet. Det var här i rummet bredvid jag såg mormor ligga död med ett gult nattlinne och ett fång röda rosor på bröstet. Det var den första oktobr nittonhundranittiosex och jag var fem år. Om bara ett tag ska alla minnen lämnas kvar och jag får gå. Till och med samma tapet har jag bett att få i det som ska bli mitt nya rum, nej jag tycker inte om förändringar. För att hålla tag om mina minnen ett tag till kommer en lista med låtar som följt mig, med min allra första favoritlåt med Lotta Engberg och framåt, det här är mina minnen.