saknade te havs
Lång dag. Lång natt. Underbara, unika människor. Det är dags för kanske mitt livs äventyr. Resan har varit bokad sen i januari. Trots den långa tiden och att jag har varit medveten har jag aldrig varit så nervös som jag är nu. Det är fruktansvärt jobbigt. Att bara åka är mer min grej. Missförstå mig inte. Samtidigt är jag så himla peppad. Har en känsla av att det är därför det är så jobbigt. Det finns ingen bestämd plan och jag vet inte när jag kommer hem.
Igår träffade jag en underbar människa. Sara Karlsson. Om du läser det här så ska du veta att jag är imponerad över dig och du är riktigt jävla grym. Keep it up!
Kommentarer
Postat av: ida
sjukt bra att utmana sig själv och ge sig iväg, jag hoppas att det blir fantastiskt!
Trackback
