om att förändringar är rädsla och botemedel

Tvåtusentio. Det här året kommer präglas av förändringar och separationer. Rädslan för att förlora är större än möjligheten att vinna. Den här rädslan tror jag infinner sig hos otroligt många ungdomar, kanske mest tjejer. Vissa separationer är svårare än andra.
Min ventil som har varit min vardag i ett år, en dag i veckan aldrig mer.
Mina vänner som ska se världen på eget håll. Därmed jag inräknad. Jag förändrar hellre omgivningen än att omgivningen förändrar mig.
Vetskapen om att jag inte kommer att kunna gömma mig för förändringar får hjärtat att ta några extra snabba slag. En annan sanning om att separationer är naturliga skrämmer mig. När det har tagit så lång tid för att släppa in någon som sedan bara ska ut ut ut. Det som gör så fruktansvärt ont. Jag kan inte låta bli att bli arg. Arg på att min anpassningsförmåga är för långsam och att just då när det är stabilt bryter en förändring eller en separation mitt mönster. Mitt mönster på att någonting är som jag kan behärska.
Vändpunkter, förändringar (motsägelsefullt, ja, men så får det vara) och nya möten som innebär ett aktivt givande och tagande är botemedlet på min rädsla. Vid närmare eftertanke, existerar den mesta av rädslan bland mina tankar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0