om du vill gå en gata med mig

För att jag tycker att Lars Winnerbäck kan det där med att beskriva väldigt precis vad jag känner vandrar jag lättare och lugn. Vad som gör mig lite lättare och lugn vet jag inte riktigt, men är tacksam över att den känslan infinner sig i min kropp. Då vet jag att den finns. Att allting kommer att bli bra. Det är nog en av de finaste insikterna man kan få en söndag natt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0