en tid som aldrig kommer igen
För ett år sedan var jag på en ö som tillhör Spanien. Om sju dagar skulle vi ha varit ihop i två år två år. Han som var min första kärlek. Han som hade varit vid min sida en hel höst och vinter när jag höll på att falla handlöst, rätt ner. Det var vår resa. Ett år senare vet jag inte vad jag har åstadkommit. Vad jag har presterat. Ett ingenting ekar tomt. Ja, det är också dags att gå vidare. Vissa dagar är det bara lite svårare.
Kommentarer
Postat av: klara
åhhhhh amanda! vet inte vad jag ville säga, men du är bra. bra bra bra.
Postat av: linnea
jag instämmer!
Trackback
