för att leva mitt liv
De sista dagarna i februari. Helt jävla apatisk. I en säng med en dator. Att skratta är ett minne blott och en rörelse som inte längre sitter i ryggmärgen. Någonstans är det helt jävla meningslöst. Någon annanstans är det det som behövs. Lära sig att stå ut med en känsla och att vara i den. Kanske är det inte så meningslöst, trots allt.
Kommentarer
Trackback