det gick för fort
Det var inte alltför längesedan som livet var det finaste som fanns. Det var då jag hade allt som jag kunde önska mig. Det var också då som jag kunde skratta mig igenom dagarna, kvällarna och nätterna. Det var då jag visste att det fanns en klippa att luta sig mot. Det var då jag visste att det fanns någon som såg mig som en vinnare i varje lopp jag förlorade.
För varje sekund som går vaktar jag mitt liv. Ett heltidsarbete att hålla en fasad uppe som står på en instabil grund med ännu mer vingliga väggar. Tiden är inte längre ett utrymme för att uppfylla drömma, för varje sekund som går ser jag allting som jag hade kunnat förverkliga.
Förlåt för att det blev som det blev. Ska vi passa ihop två kantiga pusselbitar i min säng?
Kommentarer
Postat av: jenn
hej, vad roligt att du gillade min text. Det gjorde mig uppriktigt glad för den kommer verkligen från mitt allra innersta :)
tyvärr råkades jag "avvisa" din kommentar när jag skulle acceptera den för jag kan tydligen inte handskas med den här datorn.
Trackback
