ge mig en bit av himlen
När musiken inte längre kan hålla känslorna i schack och när tvivlet istället blir signaturmelodin som går på repeat i huvudet. Jag glömde visst att jag har satt lås på min inbygda stero, den trivs där mitt bland alla mina tankar. Avståndet till en annan människa blir för litet och det blir svårt att andas. Precis som att vakna upp i ett tält med för många levande människor, i solen. Det är inte nödvändigt att fly, det räcker med att få några andetag med frisk luft. Det är inte nödvändigt att vända ryggen emot, det räcker med att backa några steg. Att bara se det jobbiga en bit ifrån hjälper till att våga stå ut. Att våga stå ut, det svåraste men det som är att vinna. Eller åtminstone ge en erfarenhet rikare.
Ge mig en bit av himlen, så jag har någonstans att ta vägen. Se till att stjärnorna lyser, att natten är mörk och att tvivlets signaturmelodi har satts på paus.
