västerbron
Ett lugn har slagit sig till ro i min kropp. Det är en obeskrivlig känsla. En tacksamhet som jag är glad att jag har tränat mig till. Det ger resultat.
Jag kommer ihåg, det var nog för kanske två somrar sen. Det var sommarlov och klockan var över midnatt. En kär vän undrar om jag ska komma över på en kopp te. I sommarnatten åkte jag på min moped, och min känsla av att vara fri iväg. Natten igenom drack vi kopiösa mängder med te, vi avslutade den sista koppen på balkongen, i varsin solstol med en filt. Vi pratade om framtiden, vilka vi skulle vara om några år. Då såg jag mitt första stjärnfall.
Mitt första stjärnfall får mig att le
Kommentarer
Trackback
