last bitter song

idag har jag en klump i magen som hugger till och sprider sig ut i kroppen. jag hatar det med.

jag hatar känslan av att ha gjort alla fel i världen utan att vara medveten om det. jag hatar att inte kunna göra någonting åt det. jag är inte mer än vad du är. mycket blir inte rätt. jag lär mig.

halloween är ångestframkallande. jag kan inte tänka på det. jag blir nästan tårögd. jag är väldigt väldigt väldigt glad att jag ska på konsert då. oändligt tacksam faktiskt.

jag har funderat på vad jag skulle klä ut mig till om jag skulle göra det. kanske till döden. kanske till en 'superstar'. jag är varken eller. en superstjärna skulle få mitt ego att tro för ett tag att jag är o-övervinnerlig. det är jag inte. ganska snabbt skulle jag känna mig malplacerad. döden känns tryggt. men tragiskt. varför ska jag visa för hela världen att jag kan känna mig tom som döden. fruktad som döden. hatad som döden. älskad som döden. rädd för döden.

eller ska man klä ut sig till själv? det är en ganska bra grej om man inte riktigt vet vem man är och vill prova sig fram. fast är det verkligen en själv då? att klä ut sig visar vem man vill vara, vem man är eller vad man absolut inte är. fast en utklädnad är det väldigt blottande. det är jag rädd för. att en hel folkmassa ska skåda mig, när jag känner mig som mest naken. på halloween kommer jag göra mig som bäst på en konsert med mig själv och mina vänner. jag är glad att lars winnerbäck har tänkt på själar som mig som inte vågar visa sig bland folk på högtider.

jag är glad att jag gör som jag vill och struntar i det som inte får mig att må bra. jag. är. bra.